Förutom det här skriver George Orwell också en hel massa annat intressant i Books v. cigarettes. Den tunna boken innehåller en samling artiklar från 40-talet där Orwell (som egentligen inte alls hette Orwell, det var en pseudonym minsann, han hette Blair) bland annat beskriver sin gamla internatskola och sin tid som lungsjuk tjugonågonting-åring på ett katastrofalt skabbigt parisiskt sjukhus (gripande! JMG tipsade om att det nog är lite i samma stil som Down and out in Paris and London, som står i vår bokhylla men som jag inte har läst).
Men allra mest skriver Georgie (eller, Eric då) i alla fall om böcker, och allra roligast i ”Bookshop Memories”, där han beskriver arbetet som biträde i ett antikvariat. OMG kunderna! Tydligen är det ingen större skillnad mellan en second-hand-bookshop i mellankrigstidens England och en pösande bokhandelskedja i nutidens Sverige, jag kände igen mig i allt:
Ok bara ett citat till:
Hahaha! Exakt så är det. Jag måste tänka på alla våra stammisar, de där som kanske luktar lite konstigt och smyger runt i butiken i timmar. Döden, killen med Aspbergers som alltid ställer så svåra frågor, damen i rosa som sitter och läser i böckerna med förstoringsglas, den asiatiske mannen som lägger undan stora högar men aldrig hämtar ut dem … Mannen med alla pengar i små separata plastpåsar, han med glasögonen som är så gullig och alltid köper skrivblock för tio kronor styck, och så min favorit: den lilla gubben som brukade komma in varje lördag när jag jobbade och köpa fyra ångande Harlequin-romaner för tre.
Men allra mest skriver Georgie (eller, Eric då) i alla fall om böcker, och allra roligast i ”Bookshop Memories”, där han beskriver arbetet som biträde i ett antikvariat. OMG kunderna! Tydligen är det ingen större skillnad mellan en second-hand-bookshop i mellankrigstidens England och en pösande bokhandelskedja i nutidens Sverige, jag kände igen mig i allt:
Many of the people who came to us were of the kind who would be a nuisance anywhere but have special opportunities in a bookshop. For example, the dear old lady who ’wants a books for an invalid’ (a very common demand, that), and the other dear old lady who read such a nice book in 1897 and wonders whether you can find her a copy. Unfortunately she doesn’t remember the title or the author’s name or what the book was about, but she does remember that it had a red cover.
But apart from these there are two well-known types of pest by whom every bookshop is haunted. One is the decayed person smelling of old breadcrusts who comes every day, sometimes several, times a day, and tries to sell you worthless books. The other is the person who orders large quantities of books for which he has not the smallest intention of paying. […] Scarcely half the people who ordered books from us ever came back.
Ok bara ett citat till:
In a town like London there are always plenty of not quite certifiable lunatics walking the streets, and they tend to gravitate towards bookshops, because a bookshop is one of the places where you can hang about for a long time without spending any money.
Hahaha! Exakt så är det. Jag måste tänka på alla våra stammisar, de där som kanske luktar lite konstigt och smyger runt i butiken i timmar. Döden, killen med Aspbergers som alltid ställer så svåra frågor, damen i rosa som sitter och läser i böckerna med förstoringsglas, den asiatiske mannen som lägger undan stora högar men aldrig hämtar ut dem … Mannen med alla pengar i små separata plastpåsar, han med glasögonen som är så gullig och alltid köper skrivblock för tio kronor styck, och så min favorit: den lilla gubben som brukade komma in varje lördag när jag jobbade och köpa fyra ångande Harlequin-romaner för tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar