Fler intressanta bilder på min packning

Nu åker jag till Berlin och firar nyår i Elises fina Prenzlauer Berg-lägenhet. Känns nästan nervöst att komma dit igen efter den där fantastiska sommaren. Kommer relationen mellan mig och staden att funka i minusgrader?

De sista trettio sidorna av Malina tar jag på flygbussen. Gott nytt år, hörni!

Bokbloggarna och litteraturkritiken

"I think there is a major problem [...] in that the media manages to talk about books in a way that goes over the heads of the vast majority of people", skriver independentförläggaren Catheryn Kilgariff apropå den traditionella litteratur-kritiken i tidningar och tidskrifter i The Bookaholic's Guide to Book Blogs. "There has to be a way of encouraging the reading of books which is more democratic, fair and not full of intellectual concerns that pull people off."

Kilgariffs lösning på problemet är – naturligtvis – bokbloggen. Har hon rätt? Fortsättning och den rafflande upplösningen följer förhoppningsvis i min magisteruppsats.

Mardrömmar och död i "Malina"

Under de senaste dagarna har jaget i Malina plågats av onda drömmar. Hela det andra kapitlet (eller kanske mer den andra delen), som heter "Der dritte Mann", är en djupdykning ner i hennes ångestfyllda undermedvetna: en förvirrande, våldsam och grotesk värld som ibland liknar den hon faktiskt upplevt, men som förr eller senare inte stämmer. Gemensamt för drömmarna är att jagets far vill döda henne, och i varje dröm måste hon dö. Hon gasas ihjäl, fryser till is, bryter nacken, begravs under en lavin.

Drömskildringarna är imponerande. Ingeborg lyckas precis fånga den där speciella mardrömsstämningen, känslorna. Jag känner igen dem allihop. Att vara förföljd, att inte komma undan. Att försöka tala någon till rätta, böna och be men inte lyckas. Vreden, att frustrerat skrika och slåss och hata. Illamåendekänslan av att darrig av press försöka lyckas med något (hinna fram, rädda sig själv) men hela tiden snubbla, misslyckas, glömma något viktigt. Drömmarna är inte på riktigt men det gör ju ingen skillnad för känslorna. När jag läser Malina och känner igen mig tänker jag att drömkänslorna alltid är desamma, för alla. Det är bara sättet hjärnan får för sig att illustrera dem som varierar.

Varje gång jaget dör och med ett ryck vaknar ur trancen för att tröstas av Malina (som här antar rollen som drömtydare och terapeut) är hennes uppskrämda hjärtklappning också min. Tyvärr befarar jag att vandringen ner i det nattsvarta bara kommer att fortsätta i kapitel tre.

Årets julklapp

Gissa om jag är en väldigt glad boknörd idag?! Som TP, fast allt handlar om läsning och istället för att fylla tårtan med tårtbitar fyller man bokhyllan med böcker. Vem vill spela?

Läs mer här.

Martina Lowden till Kristina Lugn i Vi Läser:

M: Är du ständigt försjunken i tankar om litteraturen?

K: Det är jag inte. Men kanske har det tagit över, bara att jag inte är medveten om det. Jag lever väldigt mycket i en berättelse, och livet har varit en strävan att få andra att förstå hur de ska passa in i min fiktion och spela den roll som jag har tilldelat dem. Det handlar om att få livet att hänga ihop och ha en mening. När livet slutar vara en berättelse, när man liksom inte hittar berättarrösten, det är då man får ångest.

Inte bara retroromantiska bloggerskor utan även kloka poeter behöver ibland känslan av att leva i en fiktion. Kristina Lugn är så fin, motvalls.

Driving home for Christmas

Med tanke på att jag kom hem senare än min morgontidning i natt är det faen ett under att jag nu, halv tio, är påklädd, färdigpackad, färdigdiskad, har färdig-tömt-soporna, slängt bort filen, borstat tänderna etc. etc. och sitter här och bryr mig om att lägga upp en bild på årets julklappspåse. Här är den:

Jag brukar alltid försöka undvika att ge bort böcker till alla i julklapp för att inte vara så förutsägbar men som ni eventuellt kan ana av formatet har jag tänkt annorlunda i år. Någon måste ju rädda den fysiska bokhandeln. Om en knapp timme går tåget, over and out!

Tyskland kommer till Göteborg!

Åh, temat för bokmässan i Göteborg 2011 kommer att vara tyskspråkig litteratur! Okej, nu är det ju väldigt långt fram men tänk ändå på alla intressanta författare och teman man kan förväntas få nörda in sig på. Hurra!

För övrigt gillar jag Karins bokblogg: inspirerande, motto ur Feberboken och så gillar hon också Malina, vilket man kan läsa om lite här och där och var.

Vackert och upplyftande

Ivan tycker inte om att jaget skriver om så dystra saker (han hittar lappar i hennes lägenhet som det står saker som "SÄTT ATT DÖ" och "Det egyptiska mörkret" på). Hon borde författa något lite trevligare och gladare. Så jaget börjar drömma om att skriva just en sån där härlig och fröjdefull bok som han önskar sig, för honom:

Wenn es dieses Buch geben sollte, und eines Tages wird es das geben müssen, wird man sich vor Freude auf den Boden werfen, bloß weil man eine Seite daraus gelesen hat, man wird einen Luftsprung tun, es wird einem geholfen sein, man liest weiter und beißt sich in die Hand, um vor Freude nicht aufschreien zu müssen, es ist kaum auszuhalten, und wenn man auf dem Fensterbrett sitzt und weiterliest, wirft man den Leuten auf der Straße Konfetti hinunter, damit sie erstaunt stehenbleiben, als wären sie in einen Karneval geraten, und man wirft Äpfel und Nüsse, Dattel und Feigen hinunter, als wäre Nikolaustag, man beugt sich, ganz schwindelfrei, aus dem Fenster und schreit: Hört nur, hört! schaut nur, schaut! ich habe etwas Wunderbares gelesen, darf ich es euch vorlesen, kommt näher alle, es ist zu wunderbar!

(Det vill säga vad som händer när man läser den där HÄRLIGA boken: man kastar sig på golvet av lycka, skuttar runt, biter sig i handen för att inte skrika av fröjd, man spårar ur totalt och kastar jublande konfetti och äpplen och dadlar och fikon och annan frukt på människorna på gatan för att de ska förstå hur underbart allt är osv. osv.)

Ivan fattar inte varför jaget plötsligt sitter och fnissar för sig själv.

Det hela får mig att tänka på Petra Söderlunds avhandling om läsardiskussioner på Internet, Läsarnas nätverk, och hur en kvinna i en av diskussionerna hon citerar där (just denna handlade om huruvida man gillar att läsa klassiker eller inte) upprört frågar sig varför man måste läsa så obehaglig litteratur jämt på universiteten. Själv har hon pluggat litteraturvetenskap och tvingats ta sig igenom ruskigheter som Dostojevskij och Orwell – borde inte litteratur-undervisningen snarare fokusera på VACKER OCH UPPLYFTANDE litteratur??

Teori

Det här är vad jag gör idag. Grattis till mig.

Ungargassenland

Äntligen har jag kommit ner till Malina i bokhögen, jag har läst trettio sidor och känner mig helt golvad. Språket är så vackert! Smärtsamt. Ibland tänker jag att jag missförstår tonen i vissa böcker bara för att jag råkar vara på ett visst humör när jag läser dem eller har en viss melodi på hjärnan (sedan kanske jag går och hör författaren läsa samma text IRL på ett helt annat sätt och blir ofta djupt besviken). Att Malina känns så melankolisk skulle eventuellt kunna bero på att jag bland annat haft den här kvartslånga hypnosen i bakgrunden. Men skitsamma, jag tror att Ingeborg Bachmann är ett geni. Hur jaget beskriver vägen hem till lägenheten på Ungargasse, hur krampen släpper och hon blir alldeles lugn och genomträngd av lycka. De första mötena med Malina (som kanske är hon själv?), att veta att hon är underordnad honom, skildringen av barndomsstaden som bara är en rad meningslösa minnen, det förvirrande i att ingen annan är född på samma dag som hon, det allt uppfyllande och uppoffrande i kärleken till Ivan.

Att läsa på tyska för alltid att jag läser långsammare, och kanske lite mer uppmärksamt. Generöst? Lättpåverkat?

Om att vänta på Ivan och ringa hem till honom fast hon vet att han inte är där:

Seit ich diese Nummer wählen kann, nimmt mein Leben endlich keinen Verlauf mehr, ich gerate nicht mehr unter die Räder, ich komme in keine ausweglosen Schwierigkeiten, nicht mehr vorwärts und nicht mehr vom Weg ab, da ich den Atem anhalte, die Zeit aufhalte und telefoniere und rauche und warte.

Ingeborg.

The Bookaholics Guide to Book Blogs

Den här kom på posten igår. Svårt att tro men det är faktiskt kurslitteratur, till magisteruppsatsen. I bakgrunden överdådet från S:t Nikolaus-paketen som kom på samma gång. Good times!

Sisters unite!

Är det någon som kan tipsa mig om romaner som använder sig av ett berättarsubjekt i plural? Alltså ett "vi"? Stötte på det nyligen i Pauline Woolfs västernroman Swede, i kapitlen som skildras från de hämndlystna systrarna Steens perspektiv. Tror aldrig jag har läst något liknande förut. Det skulle kunna bli konstigt och svårläst, men i Swede funkar det riktigt bra: det förstärker intrycket av systrarna (Ada, Esther, Jennifer) som en hårt sammansvetsad grupp, som en enda liten mytisk dödsmaskin som målmedvetet arbetar sig fram genom det ödsliga landskapet. Det oväntade vi:et hjälper definitivt till att göra deras historia till den av bokens alla öden som fastnar tydligast i minnet. Finns det fler lyckade exempel?

Snygg bok!

Elli ♥

Extreme header makeover gjord av den fantastiska Elisabeth Moch.

Man dånar!

Bourgeois

Just nu sitter jag hela dagarna och läser Habermas på KB (mest om hur folk gått från kritiska medskapare i det litterära samtalet till passiva konsumenter, hej kulturpessimism) och allt prat om den borgerliga familjen får mig att vilja plocka upp Buddenbrooks igen. Som jag minns det var de olika delarna (12 stycken) relativt fristående, som små miniromaner, så det borde inte vara så svårt att kasta sig in i den igen. Jullovet?

Här tog det stopp sist:

Mest böcker

Roade mig alldeles nyss med en statistisk undersökning av vår bokhylla. Resultatet var att denna kvantitativt sett domineras av:

Chuck! Fem böcker, fem titlar. Jag är skyldig till allihop. Grattis, Chuck!

På andra plats, till ära för bloggen, hittar vi ingen annan än:

Georgie! Fyra böcker, fyra titlar, jag är inte särskilt skyldig alls. Men har läst alla utom en och känner (fortfarande) en gnagande nyfikenhet på Down and out. När, när?

Av bronsplatsens Albert har vi bara tre titlar, men hela fem (5) böcker. Pluspoäng för olika språkutgåvor?


Obs att jag faktiskt har en svart basker och JMG en svart polo. Vi använder dessutom dessa ofta.

Nästan på prispallen, dvs tröstpris:

Truman! Fyra böcker, tre titlar. Tre språk. Bra jobbat.

Såhär långt kanske man undrar var kvinnorna har tagit vägen. Det kan man lugnt göra! Men jag försäkrar om att de är hack i häl (Judith Hermann, Susan Faludi, Bodil Malmsten, Nina Bouraoui). Och ärligt talat är det nog dem jag i de flesta fallen föredrar, om vi nu ska prata om kvalitet istället för kvantitet.