Apropå Judith Hermann så kom jag att tänka på hur glad jag blev i våras när jag fick veta att hon skulle komma ut med en ny bok. Jag och J bildade en minibokcirkel och läste en novell i taget under ett par veckor, högtidligt, och bokpratade sedan i parken, vid frukosten, på natten.
Och jag kom att tänka på det stora minuset (som också är det stora plusset) med de författare som jag gillar och som inte är någon sorts moderna eller omoderna klassiker och döda för länge sedan utan fortfarande, som Hermann, är produktiva. Nämligen att det är så olidligt att vänta. Alla är ju inte som Palahniuk.
Till exempel, snälla rara Jeffrey, raff dich auf, få ihop en ny roman nu!
Till exempel, snälla rara Jeffrey, raff dich auf, få ihop en ny roman nu!
Shit vad jag kommer fira när den dagen kommer. Och det kan ju knappast bli en The Little Friend av det, eftersom den svåra andra boken redan kommit, eller??
1 kommentar:
word på att jeffrey ska skynda på och skriva något nytt. helst utan en krokus dock, mår fortfarande lite dåligt när jag tänker på den :C
och förresten, a note on the little friend. även om det tog mig ett år att ta mig igenom den (med långa pauser emellan bör ju tilläggas)och det var lite väl många ormar inblandade för min smak så har harriet fastnat i min hjärna. det är det inte många romankaraktärer som gjort, så någonstans lyckades la ändå lil' donna tycker jag.
Skicka en kommentar