M: Är du ständigt försjunken i tankar om litteraturen?
K: Det är jag inte. Men kanske har det tagit över, bara att jag inte är medveten om det. Jag lever väldigt mycket i en berättelse, och livet har varit en strävan att få andra att förstå hur de ska passa in i min fiktion och spela den roll som jag har tilldelat dem. Det handlar om att få livet att hänga ihop och ha en mening. När livet slutar vara en berättelse, när man liksom inte hittar berättarrösten, det är då man får ångest.
Inte bara retroromantiska bloggerskor utan även kloka poeter behöver ibland känslan av att leva i en fiktion. Kristina Lugn är så fin, motvalls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar