Är det någon som kan tipsa mig om romaner som använder sig av ett berättarsubjekt i plural? Alltså ett "vi"? Stötte på det nyligen i Pauline Woolfs västernroman Swede, i kapitlen som skildras från de hämndlystna systrarna Steens perspektiv. Tror aldrig jag har läst något liknande förut. Det skulle kunna bli konstigt och svårläst, men i Swede funkar det riktigt bra: det förstärker intrycket av systrarna (Ada, Esther, Jennifer) som en hårt sammansvetsad grupp, som en enda liten mytisk dödsmaskin som målmedvetet arbetar sig fram genom det ödsliga landskapet. Det oväntade vi:et hjälper definitivt till att göra deras historia till den av bokens alla öden som fastnar tydligast i minnet. Finns det fler lyckade exempel?
Snygg bok!
3 kommentarer:
ett väldigt lyckat exempel är Jón kalman Stéfanssons bok Sommarljus (har precis kommit i pocket). En annan bok som är i viform (har inte läst själv men känner många som älskar) är carsten Jensens Vi , de drunknade
MYCKET snygg bok! och spännande verkar den också. berätta mer, är det ett tips?
Anna: Verkligen? Det hade jag inte en aning om, men har fått båda böckerna rekommenderade så det kanske skulle vara något! Spännande!
Amanda: Ja tips och tips, jag känner inte såhär i efterhand att jag brinner för att få andra att läsa den, men visst är den underhållande! Schysst med vilda västern-miljö, lite ond saga-style, mycket hårdkokta karaktärer, oväntade twistar och noggranna beskrivningar av olika vapen. Bäst är dock verkligen avsnitten om systrarna, fascinerande karaktärer.
Skicka en kommentar