Boktips till LK

Den bästa föreläsningen på Humboldt den här veckan var utan tvekan onsdagens, som handlade om DDR-författaren Brigitte Reimanns roman Franziska Linkerhand. Det är så synd att LK inte kan tyska, för jag tror hon skulle gilla den här minst lika mycket som Urkällan. Reimann var en av de unga intellektuella östtyskar som i början av 1960-talet flyttade till Hoyerswerda, en stad som byggdes upp för arbetarna i brunkolsindustrin Schwarze Pumpe, och utformades med höga ambitioner för att bli en sorts socialistisk idealstad. Det betydde identiska Plattbau-hus i långa rader, inget att göra efter mörkrets inbrott och en befolkning som till största delen bestod av unga familjer.

Reimann kom till Hoyerswerda för att arbeta i industrin och hjälpa till att bygga upp staden, men istället för en utopi fann hon i staden stoff till att skriva romanen Franziska Linkerhand, som är en kritisk uppgörelse med just den socialistiska stadsplaneringen. Huvudpersonen Franziska är en ung arkitekt som kommer till Neustadt, fiktionens Hoyerswerda, för att delta i det pågående byggprojektet där, men stöter på problem, inte bara med tankesättet som styr planeringen av den nya staden utan också med sin roll som kvinnlig arkitekt. Arkitekturhistoria vävs ihop med fiktion. Plus lite kärlek och idealism. Inspiration fick Reimann av sina samtal med den store DDR-arkitekten Hermann Henselmann (gjorde bl.a. de första skisserna till tv-tornet i Berlin) som aldrig slutat hylla hennes författarskap och som själv förkastat Hoyerswerda som "en ständig upprepning av form och norm".


Själv frågade sig Reimann: "kann man in Hoyerswerda überhaupt küssen?"


Hon dog 1973 i cancer, bara fyrtio år gammal. Skrev in i det sista på romanen. 1998 kom Franziska Linkerhand för första gången ut i fullständig utgåva, när den 1974 gavs ut i DDR hade bland annat de avsnitt som rörde självmord och psykisk sjukdom i den socialistiska idealstaden försvunnit i censuren.