Jag gillar att köpa reseguider, det är en viktig del i både peppandet inför och efterbearbetningen av en resa och så är det fint att så småningom kunna bygga upp en liten guideboksavdelning i bokhyllan. Min förebild som i så många andra bokhyllsfrågor är J:s pappa, som har långa rader guideböcker hemma, ett helt resande liv till allmänt beskådande.
När vi var i Granada hade vi med oss en klassisk reseguide från Första klass (de där med lite text, mycket bilder och dissekerande tecknade bilder på alla viktiga byggnadsverk). Den var ingen hit direkt, alldeles för lite information (speciellt som Granada bara behandlades på typ sex sidor av 300) och riktad till en något äldre och något turistigare målgrupp än vi. (Men uppslagen som behandlade mat och dryck var väldigt hjälpsamma och inspirerande, om man säger så ...)
En hit var däremot den här:
En hit var däremot den här:
En bruksanvisning till Spanien. Precis som det låter en sorts introduktion till Spanien som land överhuvudtaget – till kultur, politik, historia, mat, seder, regioner ... Bruksanvisningarna finns till en hel massa länder (jag har tidigare läst den om Japan) och är en sån otroligt bra idé. Jag vill att någon fixar kapital till mig så att jag kan ge ut en liknande serie i Sverige! Det är inga reseguider i traditionell mening (inga bilder alls) utan mer en sorts samling personligt färgade anekdoter (författarna växlar från bok till bok, t.ex. journalister eller diplomater med ett särskilt förhållande till landet i fråga) som leker väldigt mycket med klischéer (det får man vara beredd på, men det är gjort på ett intelligent sätt) och jämförelser med den tyska kulturen. Alltsammans skrivet i en kåserande ton och med den där hövliga gentlemannamässiga tyska humorn som jag gillar så mycket.
I Gebrauchsanweisung für Spanien lärde jag mig oumbärliga fakta som att man för allt i världen inte får hoppa in och sätta sig på sätet bredvid en spansk taxichaufför (shotgun-sätet tjänar som förvaringsplats och papperskorg). Baksätet är det som gäller. Detta kunde jag senare bekräfta p.g.a. avsaknaden av kollektivtrafik till och från Malagas flygplats efter klockan tio på kvällen.
I Gebrauchsanweisung für Spanien lärde jag mig oumbärliga fakta som att man för allt i världen inte får hoppa in och sätta sig på sätet bredvid en spansk taxichaufför (shotgun-sätet tjänar som förvaringsplats och papperskorg). Baksätet är det som gäller. Detta kunde jag senare bekräfta p.g.a. avsaknaden av kollektivtrafik till och från Malagas flygplats efter klockan tio på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar