torsdag 17 september 2009

Bokhögar

Fast jag egentligen vet bättre inbillar jag mig ständigt att det faktiskt är möjligt att någon gång i livet komma ikapp sin egen bokhög. Att kunna gå in i en bokhandel och välja något nytt baserat på omslag och baksidestexter, inte på den där ändlöst långa listan i bakhuvudet. Ibland tror jag att jag är på väg att lyckas, bara för att tre dagar senare hjälplöst se hur traven växer till på nytt. Recensioner, skyltfönster, bloggar, presenter, vänners boktips – det är omöjligt att värja sig!

Problemet är att böcker – till skillnad från konst, musik och film – är ett långsamt nöje. De tar lång tid att skriva, lång tid att läsa. Man kommer aldrig att hinna färdigt. Titlar som "1001 böcker du måste läsa innan du dör" är ett hån.

På föreläsningen idag pratades det om romanens uppsving på slutet av 1700-talet, och hur folks läsande i och med det ändrade skepnad, från att ha varit intensivt till att bli extensivt. Det vill säga, om man förut hade haft ett begränsat bibliotek med en handfull böcker som man av uppbyggeliga skäl läste om och om igen, övergick man nu till en inställning där det viktiga var att läsa snabbt, läsa mycket och alltid läsa något nytt.

Där har vi roten till mitt ont, tack för det.

4 kommentarer:

Kajsa sa...

Oh, jag känner igen det där! Det tar verkligen lång tid att läsa många böcker, om man hade ägnat lika mycket tid åt att t.ex kolla igenom filmhistorien som att läsa böcker så hade man sett sjukt mycket film vid det här laget. Man borde ha hunnit med att se det mesta som var värt något.

Jessica (ord och inga visor) sa...

Hög igenkänningsfaktor. Jag länkade till detta inlägg, bara så du vet. :)

Bokbabbel sa...

jepp, det är svårt det där - samtidigt som jag blir glad över min lilla bok där jag skriver upp boktips blir jag samtidigt matt - listan sinar ju aldrig

Johanna H sa...

Shit, är det så att vi helt enkelt har valt fel fåra i kulturfloden? Borde blivit filmnördar istället?