Nämen!
Helt oberoende av varandra har båda mina bokcirklar bestämt sig för att läsa böcker med matchande titlar.
Den här med litteraturvetarna:
Helt oberoende av varandra har båda mina bokcirklar bestämt sig för att läsa böcker med matchande titlar.
Den här med litteraturvetarna:
och den här med verklighetens folk (äh, jag ba skojar, verklighetens folk skulle aldrig läsa en kvinnlig modernist):
Härom veckan hade litteraturvetarcirkeln möte om Karin Boyes Kallocain. De andra tyckte att den var banal men jag tyckte den var en pärla. Och mer tänkvärd än både Orwells 1984 och Huxleys Brave new world. Bara det att det stora hotet mot staten och diktaturen i boken inte är det organiserade motståndet, utan de mest förtroliga mänskliga relationerna. Familjen, tvåsamheten, den nära vänskapen. Som därför måste omöjliggöras!
Jerker Virdborgs Kall feber som vi fortsätter med ska enligt reklamtexten vara inspirerad av Kallocain, och passande nog kommer han (Albert Bonniers-författaren...) till Bonniers Konsthall på torsdag för att prata dystopier med Alexandra Coelho Ahndoril. Då går vi dit, som en riktig studiecirkel.
Jerker Virdborgs Kall feber som vi fortsätter med ska enligt reklamtexten vara inspirerad av Kallocain, och passande nog kommer han (Albert Bonniers-författaren...) till Bonniers Konsthall på torsdag för att prata dystopier med Alexandra Coelho Ahndoril. Då går vi dit, som en riktig studiecirkel.
1 kommentar:
haha, verklighetens folk?! medelklasskvinnor med nerverna utanpå kroppen skulle passa oss bättre tror jag. ser fram emot att läsa boken iaf, och se vad som händer under vår diskussion.
btw, jag går gärna på nästa föreläsning på goethe-institutet!
Skicka en kommentar