Humor på ryska

Mamma lånade mig den här, jag tycker omslaget är fantastiskt snyggt:

Novellerna däremot var lite svårsmälta, tror det berodde mycket på översättningen. Språket kändes avhugget, otympligt, konstlat – inte skriver väl Tjechov så?

Den berättelse jag gillade bäst var ingen av de slösa-bort-livet-vemodiga som upptog större delen av boken utan en kort, snärtig och väldigt rolig novell i slutet av boken som heter "Ryktet går". En lärare i välskrivning (bara det är ju roligt) vid namn Sergej Kapitonitj Achinejev råkar på sin dotters bröllopsfest inför en av sina vänner, Vankin, ge skenet av att ha en affär med sin kokerska. För att förekomma det falska rykte han befarar att Vankin kommer att sprida ut på festen skyndar sig Achinejev att mingla runt bland festdeltagarna och för var och en berätta sin version – den sanna – av historien: han stod tillsammans med kokerskan i köket och hade just medelst ett smackande ljud med läpparna i luften visat sitt gillande av hennes kokkonst, då vännen Vankin promenerar in i köket – och tror att det är ljudet av heta kyssar han precis har hört..!

Först när Achinejev berättat om incidenten för alla på festen pustar han ut. Men hans ansträngningar tycks ändå förgäves. Bara några dagar senare hör han att ryktet om hans förhållande med den allt annat än snygga kokerskan går i byn, och till slut konfronterar till och med hans egen fru honom med det. Förargad söker Achinejev upp Vankin – men denne svär på sitt eget liv att han inte har sagt ett knyst till någon om det han hörde i köket.

Den som har skapat ryktet – genom sin egna ivriga och nervösa dementi – är Achinejev själv.