söndag 18 oktober 2009

Jag industrispionerar nere på kontinenten

En marginell men ändå tråkig konsekvens av att min kamera blev snodd i Spanien är att jag inte har några pedagogiska foton att illustrera mina iakttagelser i de spanska bokhandlarna med. Men ni får försöka visualisera.

Granada är en riktig studentstad så där finns bokhandlar överallt. Och välsorterade är de, även om de är små. Hur det går ihop har jag ingen aning om. Är det de fasta bokpriserna? Den kontinentala bildningen? I bokhandeln Atlandia på Gran Vía de Colón berättade innehavaren att de olika butikerna i staden nischat in sig på olika områden. En bokhandel som låg nära juridiska institutionen hade böcker inom juridik, ekonomi och politik, en som låg i läkarstudenternas kvarter medicinsk litteratur och så vidare. Jag tänkte på min Akademibokhandel och det ständigt krympande utbudet. Att jag hela tiden får hänvisa till Bokus. Läste i Svensk bokhandel att internetbokhandeln i länder med fasta bokpriser (typ alla västeuropeiska länder: Tyskland, Frankrike, Spanien...) har svårare att vinna marknadsandelar. Något att tänka på.

På Atlandia fanns dock mest skönlitteratur, både bestsellers och slowsellers och en massa klassiker dessutom. Däremot nästan inga böcker på andra språk än spanska. Det är rätt frustrerande att gå runt och mysa i boklådor där man inte kan köpa något (men bra för privatekonomin såklart). Istället blev jag hooked på andra saker, hur böckerna var ordnade i hyllorna till exempel. Jag trodde att den alfabetiska ordningen var universell, men tydligen inte: I Spanien står böckerna inte uppställda efter författare och titel, utan efter förlag, så att det bildas snygga enhetliga grafiska färgfält i hyllorna (varje förlag har sin egen profil när det gäller omslagsdesign, som en sorts serieutgivning med samma färg, storlek, typsnitt osv.). Jag blir så nyfiken, betyder det här att bokförlagens status är bättre i Spanien? Har allmänheten bättre koll på förlagen och deras profiler än här (där de flesta kanske kan namedroppa Bonniers och Norstedts, men skrämmande nog sällan mer än det)?

Och framför allt: hur hittar man det man söker? Först måste man veta vilket förlag som har gett ut just den bok man letar efter, sedan måste man lista ut hur böckerna står ordnade inom respektive förlags hylla, för inte heller där råder det någon synlig ordning, varken alfabetisk eller annan. Är det ett sätt att skapa arbetsplatser i bokhandeln måntro?

Lätt att hitta var däremot det obligatoriska svenskhörnet - en hög stapel Stieg Larsson, Camilla Läckberg och Åsa Larsson intill varandra. Och i flygplatsbokhandeln i Madrid var de där igen, på mittenbordet. Det går bra, minsann!

1 kommentar:

Bokbabbel sa...

åh ja, jag känner igen det där med att glädjas över bokhandlar och sedan sörja att man inte kan läsa på det språket. Åker till Berlin nästa vecka och hoppas på många engelskspråkiga böcker, min tyska har tyvärr blibit alldeles för rostig för att läsa på (tror jag).

Intressant det där att böckerna ordnas enligt förlag. Då måste man verkligen känna till lite mer om boken! hoppas bara att man sedan inte ratar böcker eftersom man vanligtvis inte gillar förlagets utgivning...