När J spelade i Luxemburg förra veckan försökte han få igång en konversation med publiken genom att fråga om de hade några bra boktips. Ingen svarade förstås. Men när han gått av scenen var det plötsligt någon som stack till honom en lapp:
Den hade gått runt i publiken, folk hade uppenbarligen tagit frågan på fullaste allvar. Jag dör, så fint.
3 kommentarer:
ÅH! vad fint, helt klart en bra publik!
Åh, varför blir man alltid så rörd av äkta engagemang?? Dessutom var Lille prinsen en av mina favoriter när jag var barn, så bra smak hade de också enligt mig i alla fall...!
åh, fint!
Skicka en kommentar