Tioboksjubileum med champagne, ostron och "The Man of My Dreams"

Hurra, hurra för vår bokcirkel som har hunnit igenom tio böcker och lika många subjektivism-indränkta diskussioner vid det här laget!! Vi firade högtidligt med champagne och ostron på AG. Det var mitt livs första ostron (gott!) och med tanke på alla världsvana modeveckemänniskor som cirklade i lokalen var jag rätt nervös för själva isörplandet. Det gick dock galant, bra jobbat.

Efter ät-prestationen övergick vi till bokpratet och eftersom diskussionen bara växte och växte (inte riktigt i stil med när vi läste Maken, men nära) övergick vi även till öl. Jag är väldigt förtjust i Prep så det var ett kärt återseende att få läsa Curtis Sittenfeld igen: hennes cyniska ton, träffsäkra skildringar av känslor som man trodde man var ensam om i hela världen, och karaktärer som är så vardagliga att de borde vara tråkiga men istället är precis lika intressanta som verkliga människor.

Saker vi diskuterade:
Boken som psykoanalytisk fallbeskrivning. Idén om tvåsamheten som lösning på allt. Att ha extremt dåligt självförtroende. Att ständigt definiera sig själv utifrån andra. Att alltid övertolka andras beteende till sin egen nackdel. Att ständigt anpassa sig till killar, till vad killar vill prata om, även om man egentligen tycker att de är idioter. Att aldrig kunna tro att man verkligen, verkligen är önskad. Att jämföra sig med andra. Kvinnliga förebilder. Vems fel det är att Hannah inte träffar mannen i sina drömmar. Perfekta par och poängen med att punktera idén om perfekta par. Varför Mike i Hannahs ögon aldrig kan vara mannen i hennes drömmar. Att bli föremål för för mycket kärlek. Om jakten. Om tryggheten i att vara besatt på avstånd. Olivers bisarra otrohet. Henry och idén om den perfekte mannen. Att önska att hela dejting-grejen var overwith och man bara fick hoppa direkt till någon sorts vardagstrygghet. Och slutligen: det väldigt chick-littiga omslaget och det väldigt o-chick-littiga innehållet – bra kombination eller dålig?

Alltsammans naturligtvis väldigt obalanserat och oanalytiskt och hela tiden fritt associerat till våra egna liv, egna relationer, egna erfarenheter och neuroser. Precis som vanligt alltså, och precis som alla litteraturkritiker jag sitter och läser på KB dagarna i ända säger att man inte får göra när man ska samtala om litteratur. Bra kväll. Vi snodde med oss tre goodie-bags och gick hem.