Kan knappt tro att det är sant men jag har kommit till botten i bokhögen som har legat och gett mig skuldkänslor hemma! Längst ned låg Öken av Jean-Marie Gustave Le Clézio. Har kastats in i en mödosam ökenvandring och kan hittills konstatera vackert språk, om än väl överlastat med Tusen-och-en-natt-exotism och upprepningar : mörka ögon som blänkande metall, indigoskimrande hud, kvinnor i blå slöjor.
De senaste månaderna har jag kämpat emot läsinspirationen i bokhandlar och tidskrifter, hållt för öronen när folk börjat tipsa och hållit plånboken så stängd som möjligt. Den mentala listan är så klart lika diffust evighetslång som vanligt, men när jag är färdig med Öken vill jag ändå kunna gå in i en bokhandel och vara – like omg! – spontan! Det är målet.
2 kommentarer:
Grattis! Här växer bokhögarna. men det är också härligt.
Grattis, vad härligt! jag skulle behöva hålla plånboken stängd i kanske tre år om jag skulle läsa ut alla olästa innan jag fick köpa nytt. Och det lär inte hända. Men däremot får du gärna skriva mer om Öken för den står bland mina olästa och kanske får förtur i kön om du får den att låta tillräckligt bra. Eller tvärtom, bortprioriteras om den är dålig.
Skicka en kommentar