När jag bodde i Edinburgh brukade jag jämt göra saker själv. Gå och fika med böcker, gå på bio, gå på museum, gå till parken. Samma sak i London, och till och med under sommaren i Münster. Numera gör jag det i stort sett aldrig (för lite tid? för många vänner? för invand miljö?) och igår blev jag påmind om hur dumt det är att jag slutat med en sak som jag ju egentligen gillar jättemycket. Hänga med mig själv d.v.s.
Anledningen till detta var att jag oväntat blev lämnad hanging solo, eftersom de tre människorna jag kunde tänka mig att eftermiddagshänga med för att fira att jag äntligen blivit färdig med magisteruppsatsen 1. hade kräksjukan, 2. jobbade, 3. var på föreläsning. Bra kvinna reder sig själv, tänkte jag, gick till jobbet och köpte den här:
och satte mig sedan på Bagdad Café (i hörnsoffan, som är grön och lagom mjuk och lagom hög att liksom sjunka ner i på ett bekvämt men inte allt för osnutet sätt) på medelhavsmuseet och läste och drack te i två timmar. Det var så underbart att jag till och med tog påtår, inte bara på teet utan även på kakan.
5 kommentarer:
åh det låter helt underbart, och an lagom skön och avslappnad fikabok n'est pas? är också mkt nöjd över att vara en av de tre som du ville fira med hihi
Grattis till magistersuppsatsen! Och ja, det låter ju väldigt skönt med en sådan där dag, jag var duktig på det i Göteborg då jag bodde där men här i Finland är jag aldrig ensam på caféer, väldigt synd egentligen!
åh, härligt det låter! Stämmer in med amanda, känner mig mycket hedrad över att vara en av de tre!
Ja men varför gör man det inte oftare då? Jag är definitivt inte rädd för att sitta själv. Tror att det har med vana att göra, när jag är på nya ställen eller nyinflyttad är jag mycket mer nyfiken på att göra saker själv. Och så har det såklart att göra med hur mycket tid man öht har, när jag bodde utomlands var mitt sociala liv mindre hektiskt och jag jobbade inte heltid så det blev många lediga dagar osv osv.
Det låter synnerligen trevligt! Jag gör det alldeles för sällan, men det händer. Och varje gång tänker jag - varför gör jag inte det här oftare?
Skicka en kommentar